
Näringsrik sprickdalssjö med kort omsättningstid i jordbruks- och skogsmiljö.
Avrinningsområde: 270 km2
Sjöarea: 1,6 km2
Maxdjup: 6,0 m
Medeldjup: 3,3 m
Volym: 5,3 miljoner m3
Omsättningstid: 40 dagar
Totalkväve: 935 µg/l
Totalfosfor: 145 µg/l
Sjön är relativt svårtillgänglig men har trevliga omgivningar. I nordöst finns en värdefull naturskog som fått växa ostörd i mer än ett sekel. Den förmultnande veden innehåller många vedsvampar och vedinsekter. Mossfloran är artrik och på den mullrika jorden växer flera sorters örter. Fågellivet är rikt med hackspett och många hålbyggande arter.
På sjöns östra sida ligger Verka fornborg från äldre järnåldern.
Runsahalvön nordväst om sjön är ett riksintresse för kulturminnesvård, se beskrivning under Oxundaån. Oxunda gård från 1800-talet samt ett järnåldersgravfält ligger också på sjöns västra sida. Ingen anlagd badplats finns vid sjön. Oxundasjön ingår i Järvakilen och de ovan nämnda västra delarna utgör en värdekärna i kilen.
Sjön ägs av civilförsvaret och privata markägare och fiske är inte tillåtet för allmänheten. Abborre, asp, braxen, gädda, mört, ål och gös förekommer i sjön. Gösen tycks dock ha minskat i antal de senaste åren liksom de stora abborrarna. Mindre abborrar finns det däremot gott om. Björkna, gers, löja, sarv, lake, sutare, ruda och ål finns troligtvis också i sjön eftersom dessa arter finns i Väsbyån. De fyra sistnämnda är dock mindre vanliga.
Oxundasjön är näringsrik. Vid provtagning i augusti år 2004 var framför allt totalfosforhalterna höga, 150 µg/l. Halterna totalkväve uppmättes till 770 µg/l. Sedimenten innehåller höga halter koppar. Verkaån tar med sig närsalter från jordbruksområden medan Väsbyån bidrar med tätortens föroreningar, t ex koppar. Algblomning förekommer nästan varje år. Syrebrist uppstår periodvis vilket har lett till att fisken dör.